Gå vilse och hitta rätt – Historien om hur jag blev en datatjej

Efter att ha gått ett år på en datautbildning kan jag säga att det är det bästa beslut som jag har tagit. Trots det var det inte alls något jag hade övervägt att göra. Jag kände inte att det var något jag ville hålla på med, trots att jag inte hade en aning om vad det innebar. Det här är historien om hur jag trots allt blev en datatjej.
_____

Jag har alltid varit en nyfiken tjej med varför-frågor som aldrig tog slut. Jag är mycket tacksam för att mina föräldrar försökte förklara så gått det gick på alla mina frågor istället för att säga ”Därför!”.

I grundskolan var svenska, historia, och kemi mina favoritämnen. Jag var ganska duktig på matte, men det var inte det som mitt hjärta bultade mest för. Så jag började på natur till mina SO-lärares stora förvåning. Planen var nu att jag skulle bli biokemist och skriva böcker vid sidan av.

Väl på gymnasiet fick jag min första novell sågad vid fotknölarna och jag blev knappt godkänd på mitt första kemiprov. Jag hade gått från högsta betyg och lovord, till att vad det kändes som, inte kunna någonting. Värt att säga att de resultaten troligen berodde på att jag inte hade någon aning om vad det var som krävdes med det nya betygssystemet.

Under min gymnasietid insåg jag att kemi inte längre var min grej. Det som var roligt var att labba men inte att göra kemiska beräkningar. Fysik var också roligt, men det var inte något som jag ville hålla på med för resten av mitt liv. Så efter lite mer än ett och ett halvt år på natur insåg jag att natur inte var min grej, problemet var att det inte fanns något annat som jag gillade bättre så jag hoppade inte av utan fortsatte.

För att lösa problemet med att jag inte hade en aning om vad jag ville göra med mitt liv beställde jag hem universitetskataloger från KI, SU och UU. Jag tänkte att nu ska vi inte vara fördomsfulla utan nu ska vi kolla igenom allt och bara stryka det som jag verkligen inte skulle kunna tänka mig. Timmar senare hade jag gått igenom alla katalogerna och inte hittat något. Katalogerna såg mer ut som testblock för överstrykningspennor än planer för framtiden.

Sista året på gymnasiet kom och även frågorna om vad man skulle göra när man var klar. ”Jag har ingen aning” var inte längre något bra svar när någon frågade.  SACO-mässan närmade sig och klassen skulle iväg med skolan . Min plan för dagen var att plocka kataloger från varje universitet/högskola i hela Sverige och sedan upprepa överstrykningsritualen.  Om det inte skulle fungera den här gången skulle jag åka till en strand någonstans och inte bry mig om studier på ett bra tag.

Vi kom till mässan och efter ett par timmar var det ett par kompisar som ville gå på en föreläsning om volontärarbete i Afrika och jag följde med dem. Efter den skulle kompisarna gå på någon teknikföreläsning och jag stod i valet mellan att följa med dem eller gå i montrarna. De hade inte varit runt och hämtat kataloger än så om jag gick runt då skulle jag få gå två varv. Så jag valde att följa med. Det var ju tråkigt att gå runt själv och föreläsningen var ju inte så lång.  En halvtimme senare lämnade jag salen och sa ”Jag ska bli Civilingenjör i Medieteknik!”.

1 Comment

  1. Drömmar – Linnea Rothin

    8 augusti, 2016 at 12:18

    […] och realisten i mig var inte redo att ta en sådan stor risk. Så istället satsade jag på en annan dröm och började plugga Medieteknik. För att få en plattform för mitt skrivande skriver jag texter […]

Leave a Reply